Deras ryggar luktade så gott

Deras ryggar luktade på gott är Åsa Grennvalls nionde seriealbum. Hennes berättelser är ofta mörka och tragiska och den nya boken är inget undantag. När huvudpersonen Jenny får barn får hon anledning att tänka tillbaka på sin egen barndom, som var allt annat än idyllisk. Föräldrarna var totalt passiva/avståndstagande och ointresserade av alla känsloyttringar hos barnet. Hon lärde sig att klara sig själv, aldrig be om hjälp, aldrig efterfråga den närhet hon egentligen längtade efter. På nätterna brukade hon smyga in i föräldrarnas sovrum och lägga sig mellan dem i sängen och "tanka" den närhet hon inte fick på dagarna. Senare i livet leder Jennys osäkerhet till en rad destruktiva beteenden och hon mår sämre och sämre. När hon försöker berätta om sina upplevelser skrattar folk och säger att det är orealistiskt och överdrivet. Folk råder henne att inte säga upp kontakten med sina föräldrar, att det säkert kommer att bli bättre, vilket drar Jenny än djupare ner i mörkret. Trots all svärta slutar Deras ryggar luktade så gott hoppfullt och vackert. Åsa Grennvall har återigen skrivit en stark och berörande uppväxtskildring.