Ingenbarnsland

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson handlar om Miira och hennes uppväxt på åttiotalet, först i Gårdsten och sedan i Bergsjön. Boken är indelad i delarna lågstadieår, mellanstadieår och högstadieår. Miiras föräldrar är finska invandrare och därför måste Miira gå i en särskild finsk klass i skolan trots att hon inget hellre vill än att vara helt vanlig och gå i en vanlig svensk klass. Berättelsen handlar väldigt mycket om den svenska förorten som fenomen, skildrad genom Miiras skarpa barnblick. Hon tampas med mycket ilska över sakernas tillstånd, såväl orättvisan mellan killarna och tjejerna i skolan som det underlägsna utanförskap hon upplever när hon åker in till ”riktiga” stan.  Även om Miiras familj inte har det särskilt fett lär hon sig snart att det finns de bland hennes kompisar som har det mycket värre, som inte har mat för dagen och hellre sover i en pundarkvart än hemma. Eija Hetekivi Olsson har ett väldigt eget språk, fullt av nysammansatta ord som exempelvis ”rivjärnsrösten” ”frankensteinfuckyoufinger” ”ölsnor” ”finnepolarna” ”ungpundare”, vilket gör boken till något mer än bara en vanlig uppväxtskildring. Även om det finns ljusglimtar i Miiras liv, känns Ingenbarnsland som helhet ganska mörk och det är en bild av en tuff uppväxtmiljö som skildras.