Torka aldrig tårar utan handskar

Jonas Gardells nya roman Torka aldrig tårar utan handskar är uppdelad på tre böcker och första delen heter Kärleken. De övriga två delarna Sjukdomen och Döden kommer under 2013. Bokens övergripande tema är AIDS och det Jonas Gardell vill skildra är den tid (tidigt åttiotal) när HIV och AIDS gjorde entré i världen och snart även Sverige. Först som någon notis i tidningen och senare som stora löpsedlar. Bokens huvudpersoner är de unga männen Benjamin och Rasmus. Benjamin har vuxit upp som Jehovas vittne och ser som sitt kall att gå runt och knacka dörr i syfte att frälsa människor och få med dem i kyrkans gemenskap. Rasmus är uppvuxen i Värmländska Koppom och vill så fort han tagit studenten lämna den trångsynta förtyckande småstaden för ”det riktiga” livet i Stockholm. Där har han även hört att man som homosexuell faktiskt kan hitta likasinnade, något som han aldrig kunnat drömma om i Koppom. Boken följer Rasmus och Benjamin på var sitt håll fram tills att de faktiskt möter varandra. Styckena om deras liv varvas med information och fakta om AIDS framväxt och hur situationen för homosexuella var i dåtidens Sverige och ännu tidigare. Förutom att vara en bra roman är den alltså även en lärorik resa tillbaka till åttiotalets Stockholm.

Som Zlatan fast bättre

Som Zlatan fast bättre av Niclas Christoffer handlar om fotbollskillen Simon som precis ska börja fotbollslinjen på gymnasiet i en helt ny stad. Han och hans pappa och lillebror har nämligen flyttat från Stockholm till Malmö för att börja om på nytt efter att pojkarnas mamma har dött. Trots att Simon inte varit helpeppad på att flytta, bland annat på grund av flickvännen Sara hemma i Stockholm, börjar det ändå bra för honom och han får snabbt en kompis i laget. När tränaren nämner att Simon borde gå ner några kilon för att kunna maximera sin prestation sätts dock en ond spiral igång. Simon blir som besatt av att ta kontrollen över sin kropp och ätande och utvecklar snart grava ätstörningar. Boken bygger på författarens egna erfarenheter under tonåren. Som Zlatan fast bättre är en lättläst liten bok. Även om fokus är på ätstörningarna finns plats för annat också, som exempelvis relationer till familj och vänner. Det är en enkel och bra bok om ett viktigt ämne.

Smittad

Smittad av Johanna Strömqvist utspelar sig under en varm stockholmssommar. Förutom värmeböljan domineras staden av en serie brutala mord och överfall. Bästa vännerna Maria och Katrin njuter av den nyvunna frihet som avslutad skola och egen lägenhet innebär och de ägnar mycket tid åt sitt band. På en fest träffar Maria den mystiska vackra Emmy och blir blixtförälskad. Det verkar nästan för bra för att vara sant när känslorna är besvarade och de inleder ett passionerat förhållande. Ganska snart börjar Maria dock känna att det finns vissa problem med relationen. Visst tycker hon också om att vara ute och festa, men Emmy vill vara ute varje kväll och hon nöjer sig inte med alkohol. Dessutom börjar Maria känna en accelererande aversion mot några av Emmys vänner, som hon finner obehagliga på ett sätt utöver det vanliga. Smittad är en otippat trevlig bok, det dröjer ganska länge innan hemskheterna tar över, mycket består av tjejernas vardagsliv med fester, rep och kärlek, men sedan får den som är ute efter blod och skräck sin beskärda del.

Ingenbarnsland

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson handlar om Miira och hennes uppväxt på åttiotalet, först i Gårdsten och sedan i Bergsjön. Boken är indelad i delarna lågstadieår, mellanstadieår och högstadieår. Miiras föräldrar är finska invandrare och därför måste Miira gå i en särskild finsk klass i skolan trots att hon inget hellre vill än att vara helt vanlig och gå i en vanlig svensk klass. Berättelsen handlar väldigt mycket om den svenska förorten som fenomen, skildrad genom Miiras skarpa barnblick. Hon tampas med mycket ilska över sakernas tillstånd, såväl orättvisan mellan killarna och tjejerna i skolan som det underlägsna utanförskap hon upplever när hon åker in till ”riktiga” stan.  Även om Miiras familj inte har det särskilt fett lär hon sig snart att det finns de bland hennes kompisar som har det mycket värre, som inte har mat för dagen och hellre sover i en pundarkvart än hemma. Eija Hetekivi Olsson har ett väldigt eget språk, fullt av nysammansatta ord som exempelvis ”rivjärnsrösten” ”frankensteinfuckyoufinger” ”ölsnor” ”finnepolarna” ”ungpundare”, vilket gör boken till något mer än bara en vanlig uppväxtskildring. Även om det finns ljusglimtar i Miiras liv, känns Ingenbarnsland som helhet ganska mörk och det är en bild av en tuff uppväxtmiljö som skildras.