Ett norrländskt trauma

Ett Norrländskt trauma, av Victoria Larsson, handlar om sextonåriga Veronica och bygger till stor del på författarens egna erfarenheter från tonåren. Året är 1988 och Veronica bor utanför Skellefteå och vantrivs både med staden, människorna och sitt eget acnedrabbade yttre. Hon färgar håret svart, lyssnar på alternativ rock och sminkar noggrant lager på lager för att dölja de förhatliga finnarna, som gör henne ful och olycklig. Hon funderar mycket på ondska och ser sig själv som ond, vilket bland annat manifesterar sig i hur hon misshandlar sin retsamma lillasyster. Hon tänker att hon är ond för att hon är ful, eftersom skönhet är det enda som betyder något, vilket hon får bekräftat av omgivningen gång på gång. Veronica hoppar av gymnasiet och glider ännu längre ner i självförakt. Så händer något, som plötsligt väcker hennes intresse. I Åmsele, inte så väldigt långt från där hon bor, sker ett brutalt trippelmord och tidningarna publicerar namn och bild på de misstänkta mördarna, ett ungt vackert par från Finland. Veronica slås av hur snygg och attraktiv Juha, som killen heter, är och eftersom hon redan har mängder med brevvänner är det ingen stor grej för henne att skicka iväg ett brev till Juha i häktet. Hon blir vansinnigt smickrad över att få svar och nu tar en besatthet och fascination vid, där hon lusläser alla tidningsartiklar, åker till rättegångar och lär känna andra Juha-beundrare. Victoria Larsson har har i intervjuer sagt att hon, lika mycket som hon ville skildra fascinationen för brottslingar, ville skildra pressen på unga tjejer och hur hårt det kan vara att växa upp i ett utseendefixerat samhälle. Det har hon lyckats bra med, det är inte svårt att sugas med av Veronicas ilska och smärta.